Vad kännetecknar Thomas Kuhns syn på vetenskap?

En person som menade att Popper hade helt fel var fysikern Thomas Kuhn. Kuhn tog avstånd från Poppers falsifierbarhetskrav och ansåg att man inte alls ska ge upp då ens hypotes blivit falsifierad. Argumentet till detta påstående är så enkelt som att se tillbaka några hudra år i historien. Det har visat sig genom historiens gång att ett flertal stora vetenskapsmän vars teorier först falsifierades, till slut visade sig stämma. Hade dessa vetenskapsmän lyssnat till Popper, hade deras kommande upptäckter aldrig hänt då de hade falsifierat sina hypoteser och därmed övergivit dem. Ett exempel på en teori som enligt Popper borde övergivits och som därmed kanske inte skulle funnits idag, är Newtons gravitationsteori. Teorin verkade först inkorrekt då den motsattes av hur Merkurius planetbana ser ut. Eftersom senare forsknig strödde nytt ljus över saken och bevisade att Newtons teori även stämmer på Merkurius planetbana så meade Kuhn att inte finner den sanna vetenskapen genom falsifiering.

En annan sak som Kuhn menade var att vetenskapen inte bara styrs av ratio (förnuftet), utan också av sociala faktorer. Vetenskapsmän påverkar alltså varandra och utvecklar ett gemensamt sätt att tänka, ett gemensamt sätt att se på världen och de problem som finns.

Enligt Popper utvecklas vetenskapen med små steg. Även detta motsatte sig Kuhn. Han menade istället att vetenskapen utveklas i etapper, vilka man skulle kunna kalla vetenskapliga revolutioner. Kuhn utvecklade efter hand en teori om vetenskapens utvekling som han ansåg var mer korrekt och tillförlitlig än Poppers. Teorin går ut på att det finns olika stadier som en vetenskap går igenom då den utvecklas. I det första stadiumet finns flera olika så kallade paradigm. Ett paradigm kan beskrivas ungefär som en allmän uppfattning om det objekt som ska studeras. Paradigmet innehåller råd om hur själva objektet ska studeras och ett ideal inom området som vetenskapen strävar mot. Efter hand visar sig ett paradigm vara mer framgångsrikt än de andra, och det hjälper en att lösa flertalet vetenskapliga problem. Detta paradigm har då blivit dominerande och vetenskapen går in i ett stadium som Kuhn kallar normalvetenskap. Alla forskare inom vetenskapen har samma uppfattning och delar samma värderingar angående paradigmet. Paradigmet blir definierar vetenskapen och bli därmed rådande, och alla vetenskapsmän arbetar utifrån paradigmet. På detta sätt kan man säga att paradigmet är som ett prejudikat och fungerar som en modell för hur vetenskapen ska fungera. Då det alltid finns små anomalier (små "írritationsmoment" i en vetenskapsmans forkning) inom paradigmen så stöter man förr eller senare på problem som inte går att lösas med hjälp av just paradigmet. Problemet läggs åt sidan i en hög och ignoreras. Till slut blir högen med olösta problem oroväckande stor och vetenskapen befinner sig i kris. För att lösa detta tillstånd av kris måste vetenskapsmännen närma sig paradigmet ur nya synvinklar. Om dessa nya synvinklar hjälper och problemet blir löst så har ett nytt paradigm uppstått och en vetenskaplig revolution har ägt rum. Efter detta inleds en ny normalvetenskaplig period.

Precis som de flesta andra teorier har också Kuhns teori diskuterats och kritiserats. Vissa har påpekat att det inte finns någon tydlig gräns mellan det Kuhn kallar normalvetenskap och den revolutionära vetenskapen. Dessutom har Kuhn blivit kritiserad eftersom vissa anser att han inte definierat vad ett paradigm egentilgen är, vilket leder till att man kan tolka paradigmen på flera olika sätt.