Vilka alternativ kan vi se till vetenskapen? Innebär dessa något problem för hur vi ska se på t.ex. behandling av sjuka? Kan det till och med vara far

Det finns idag ganska många alternativ till vetenskapen. Horoskop och healing är några av dessa. Många människor använder sig av sådana metoder istället för de bevisade vetenskaperna. I sig tror inte jag att dessa alternativbehandlingar är något större problem men det är när det börjar gå till överstyr som jag anser att det blir ett problem. Alternativa metoder till sjukvård, som till exempel healing, påstår sig vara vetenskaper men oftast så kan det inte bevisas att de fungerar. Om till exempel en flicka är riktigt sjuk och hennes föräldrar väljer att tro på till exempel healing istället för den "accepterade" vetenskapen, och hon dör, då är det ju farligt. Jag kan inte säga att healing inte fungerar men tills det är bevisat att det är sannolikt att det fungerar, kommer inte jag tro på det. Det är klart att man ska få välja vad man själv som individ vill tro på och på så sätt tycker jag det är bra att det finns alternativa metoder till vetenskap, men om människor väljer att tro på dessa istället för bevisad vetenskap så vet jag inte vart vi i dagens samhälle är påväg.

Jämför och värdera ovanstående gubbars syn på vetenskap. Vilka krav är rimliga att ställa, tycker du?

Vem har rätt, Popper eller Kuhn?
Detta är en mycket svår fråga att besvara då det finns flera aspekter inom båda teorier som jag håller med om.

Popppers resonemang kring att falsifiera hypoteser tycker jag inte är så dumt. Han har ju rätt i att det är mycket enklare att falsifiera en hypotes än att verifiera den, då man endast behöver hitta ett fel i hypotesen för att falsifiera den. På detta sätt går vetenskapen framåt. Kuhns teori om paradigmerna känns ganska komplicerad och lite underlig. Men om man sätter sig in i den upptäcker man att han resonemanget är ganska logiskt.

En liten grej som jag stör mig på hos Popper är att han vill att man ska välja "den djärvaste" hypotesen och sedan falsifiera den. Är inte detta lite överdrivet? Det känns nästan som att han letar efter de mest osannolika då de är lättast att falsifiera. Det här med att Popper tyckte att falsifiera är en vetenskapsmans skyldighet är också lite konstigt tycker jag. Om man har en teori så är det väl klart att man vill att den ska vara sann. Bara för att man vill att ens teori ska vara sann behöver inte det betyda att man ignorerar de bevis man stöter på som pekar på motsatsen. Jag förstår dock hur han menar, då man kanske undermedvetet blundar för de bevis som inte stödjer ens teori.

Kuhn har en poäng i sin teori då han tar hjälp av de historiska fakta som finns och säger att man inte ska ge upp sin hypotes för att den är falsifierad. Väldigt många teorier skulle nog inte finnas idag om alla de vetenskapsmän som stött på problem under forskningen givit upp efter första, lilla problem. Slutsatsen av detta resonemang blir då som följer: falsifiering av en hypotes är en bra början, men man får inte ge upp efter första försöket utan man måste fortsätta kämpa.

Jag gillar att Popper använde sitt förnuft då han utvecklade sin teori, men till detta förnuft kan Kuhn också tillföra bland annat teorin om den sociala faktorn. Till Poppers försvar måste jag nämna att det måste vara enklare att kritisera och komma med nya infallsvinklar då man redan har en presenterad teori att tycka till om. Då man är först med en teori är man ju först med att få fram de fundamentala som teorin vilar sig på och man ser inte alltid "kryphålen" i teorin med en gång. Jag håller dock med Kuhn då han menar att man också måste se till de sociala faktorerna. Man måste kunna påverkas av andra människor och deras sätt att tänka. Dock tycker jag att man måste kunna tänka på olika sätt och om vetenskapsmän ser saker på samma sätt kan det vara svårt att hitta lösningar på problem, då man tänker i samma banor.

Är egentligen den ena teorin bättre än den andra?
Detta har jag svårt att tro. Personligen gillar jag att se saker ur många olika perspektiv och därmed kommer jag ofta fram till slutsatsen att en blanding av två teorier vore det bästa. Oftast innehåller inte en teori allt det som den borde och ibland vill man kompletera med aspekter från andra teorier. Ungefär likadant som då man ska försöka vara källkritisk inom historia. Man kan se en historisk händelse ur både ett aktörsperspektiv (då man ser till enkilda personers inverkan på historien) och ur ett strukturperspektiv ( då man ser till det sociala, kulturella och ekonomiska sammanhanget i den tid händelsen ägde rum). Båda dessa aspekter går bra att använda men lämnar något att sakna då de är för sig själva. Tillsammans kompleterar de dock varandra och leder till att händelsen blir framställd ur ett så objektivt perspektiv som möjligt. Nu är det ju inte historia som jag ska diskutera här men jag använde mig av denna liknelse då jag vill framhäva att jag tror att en blanding av olika teorier kan vara det bästa i vissa fall. Så är det enligt mig i Poppers och Kuhns fall.

Vilka krav är då rimliga att ställa på en vetenskap?
Här tycker jag att både Popper och Kuhn har tillfört en del tankegångar. Ett krav som är mycket rimligt enligt mig är kravet att man kan testa hypotesen. Därmed är det bra att man försöker falsifiera den. Om inga testimplikationer visar sig vara fel så tycker jag att man borde acceptera vetenskapen som sannolik.
Det är bara bra om många krav ställs då vi kommer närmre och närmre sanningen. Det sorgliga är att vi nog aldrig kommer att kunna komma fram till vad sanningen egentligen är. Därför är det bra att vi har vetenskapen och att det ställs krav på den. Vetenskapen är ju trots allt det bästa vi har då den är prövad och granskad.

Vad kännetecknar Thomas Kuhns syn på vetenskap?

En person som menade att Popper hade helt fel var fysikern Thomas Kuhn. Kuhn tog avstånd från Poppers falsifierbarhetskrav och ansåg att man inte alls ska ge upp då ens hypotes blivit falsifierad. Argumentet till detta påstående är så enkelt som att se tillbaka några hudra år i historien. Det har visat sig genom historiens gång att ett flertal stora vetenskapsmän vars teorier först falsifierades, till slut visade sig stämma. Hade dessa vetenskapsmän lyssnat till Popper, hade deras kommande upptäckter aldrig hänt då de hade falsifierat sina hypoteser och därmed övergivit dem. Ett exempel på en teori som enligt Popper borde övergivits och som därmed kanske inte skulle funnits idag, är Newtons gravitationsteori. Teorin verkade först inkorrekt då den motsattes av hur Merkurius planetbana ser ut. Eftersom senare forsknig strödde nytt ljus över saken och bevisade att Newtons teori även stämmer på Merkurius planetbana så meade Kuhn att inte finner den sanna vetenskapen genom falsifiering.

En annan sak som Kuhn menade var att vetenskapen inte bara styrs av ratio (förnuftet), utan också av sociala faktorer. Vetenskapsmän påverkar alltså varandra och utvecklar ett gemensamt sätt att tänka, ett gemensamt sätt att se på världen och de problem som finns.

Enligt Popper utvecklas vetenskapen med små steg. Även detta motsatte sig Kuhn. Han menade istället att vetenskapen utveklas i etapper, vilka man skulle kunna kalla vetenskapliga revolutioner. Kuhn utvecklade efter hand en teori om vetenskapens utvekling som han ansåg var mer korrekt och tillförlitlig än Poppers. Teorin går ut på att det finns olika stadier som en vetenskap går igenom då den utvecklas. I det första stadiumet finns flera olika så kallade paradigm. Ett paradigm kan beskrivas ungefär som en allmän uppfattning om det objekt som ska studeras. Paradigmet innehåller råd om hur själva objektet ska studeras och ett ideal inom området som vetenskapen strävar mot. Efter hand visar sig ett paradigm vara mer framgångsrikt än de andra, och det hjälper en att lösa flertalet vetenskapliga problem. Detta paradigm har då blivit dominerande och vetenskapen går in i ett stadium som Kuhn kallar normalvetenskap. Alla forskare inom vetenskapen har samma uppfattning och delar samma värderingar angående paradigmet. Paradigmet blir definierar vetenskapen och bli därmed rådande, och alla vetenskapsmän arbetar utifrån paradigmet. På detta sätt kan man säga att paradigmet är som ett prejudikat och fungerar som en modell för hur vetenskapen ska fungera. Då det alltid finns små anomalier (små "írritationsmoment" i en vetenskapsmans forkning) inom paradigmen så stöter man förr eller senare på problem som inte går att lösas med hjälp av just paradigmet. Problemet läggs åt sidan i en hög och ignoreras. Till slut blir högen med olösta problem oroväckande stor och vetenskapen befinner sig i kris. För att lösa detta tillstånd av kris måste vetenskapsmännen närma sig paradigmet ur nya synvinklar. Om dessa nya synvinklar hjälper och problemet blir löst så har ett nytt paradigm uppstått och en vetenskaplig revolution har ägt rum. Efter detta inleds en ny normalvetenskaplig period.

Precis som de flesta andra teorier har också Kuhns teori diskuterats och kritiserats. Vissa har påpekat att det inte finns någon tydlig gräns mellan det Kuhn kallar normalvetenskap och den revolutionära vetenskapen. Dessutom har Kuhn blivit kritiserad eftersom vissa anser att han inte definierat vad ett paradigm egentilgen är, vilket leder till att man kan tolka paradigmen på flera olika sätt.

Vad kännetecknar Karl Poppers syn på vetenskap?

Filosofen Karl Popper höll med om idén att ingen hypotes går att verifiera. Detta resonemang hjälpte honom att utveckla en teori som bygger på att man måste acceptera att ingen hypotes går att verifiera, och då man insett detta istället söka att falsifiera alla hypoteser. Han menade alltså att vetenskapen kännetecknas av sin falsifierbarhet.

Popper ville dra en tydligare gräns mellan det vetenskapliga och det icke- vetenskapliga.
I Poppers ögon var en hypotes som inte kan falsifieras inte vetenskap. Hypotesen i sig behöver inte vara dålig men den är i allra högsta grad inte vetenskaplig då det inte finns några negativa argument för den utan endast sådana som gynnar den. Ett exempel på en sådan "teori" som Popper ansåg inte var en vetenskap är marxismen. Han menade att marxismen enbart hittar saker som bekräftar den egna teorin och därmed inte är en vetenskap då marxisterna inte försöker hitta något bevis för att teorin inte stämmer.

För att föra vetenskapen framåt ska man välja att studera den mest osannolika hypotesen, då denna borde vara lättast att falsifiera. Detta ska man göra på grund av det faktum att så länge man inte har falsifierat en teori så måste den betraktas som preliminärt sann. Detta bromsar vetenskapens framfart snarare än att "pusha" den framåt. Att falsifiera en hypotes tyder på framsetg då anatlet förkastade teorier ökar, vilket leder oss närmare den riktiga och sanna vetenskapen. Den riktiga vetenskapen går dock aldrig att finna då vi inte kommer att veta om vi funnit den eller inte eftersom vetenskapens uppgift är att sortera bort alla felaktiga teorier men ändå inte kán verifiera en enda av de som är kvar.

"Tänk-efter-uppgifter" från sidan 137 i kompendiet

Antag att du ser ett glas som innehåller en klar och genomskinlig vätska. Antag vidare att du inte är törstig utan enbart nyfiken på om vätskan är vatten.

vilka olika testimplikationer har hypotesen att vätskan är vatten?
Min definition av en testimplikation är följande: En testimplikation är en konsekvens av en hypotes som man kan kontrollera. Hur kan man då kontrollera att vätskan i glaset är vatten? Vatten har ju en del egenskaper som är utmärkande för just vatten. Man kan kontrollera om vätskan kokar då den värms upp på en spis och om den "beter sig" som vi förväntar oss att vatten ska bete sig, utifrån våra tidigare erfarenheter av just vatten. En annan sak som är lätta att göra för att testa vätskan är att kyla vätskan till en temperatur under 0 grader celsius och se om den fryser, vilket vatten gör. Man kan vidare testa vilka komponenter vätskan består av och hurvida de molekyler etc. som finns i vätskan överensstämmer med vattens sammansättning eller helt enkelt smaka på vätskan för att se om den smakar som vatten brukar göra. Det finns otroligt många sätt att testa hurvida en vätska är vatten eller inte då allt man behöver göra är att kontrollera om vätskan besitter de "typiska" egenskaper som vatten har, med hänsyn till att vi då förstås har en uppfattning och tidigare erfarenheter av vad vatten är.

Vad skulle krävas i form av olika testresultat för att du skulle vara säker på att det är vatten?
För att vara säker på att vätskan är vatten måste alla testimplikationer stämma. Förut nämnde jag dock att man aldrig riktigt kan verifiera en hypotes. Detta gäller såklart också i detta fall, då vi inte kan vara säkra på att vätskan är vatten, för vad är vatten egentligen? Vem definierade vatten från allra första början, kan han/hon haft fel? Dock kan vi påstå att om alla våra testimplikationer stämmer så är det sannolikt att vätskan är vatten då vi på flera sätt har försökt testa hypotesens riktghet.

Vad skulle krävas för att du skulle vara säker på att det inte är vatten?
Om någon av de testimplikationer som jag nämnt ovan, inte stämmer skulle hypotesen vara falsifierad. Därmed skulle man veta att vätskan inte var vatten. Detta bevisar att det är lättare att falsifiera en hypotes än att verifiera den. Detta betyder dock inte att alla hypoteser bör anses falska då de har brister. En hypotes är inte mindre bra om den enbart har en mindre brist. Om vi påstår att ingen hypotes kan verifieras så måste ju alla hypoteser vara felaktiga då ingen är sann. För att bli någorlunda klok av allt detta får man tänka på att det finns sannolika och mindre sannolika hypoteser. Det är de förstnämnda som vi anser är mest pålitliga, tills något mer pålitligt kan presenteras. Vetenskap är därmed föränderlig och på många sätt preliminär.

Varför är det lättare att falsifiera en hypotes än att verifiera den?

Att verifiera en hypotes innebär att man bevisar att den är sann. Detta är lättare sagt än gjort då man för att göra detta på något sätt måste bevisa att hypotesen är sann och att den stämmer i alla lägen. I själva verket går det aldrig att bevisa att en hypotes är sann då det är i princip omöjligt att testa och bevisa att alla testimplikationer (konsekvenser av hypotesen som man kan kontrollera) stämmer. Det går dock att göra den mer sannolik. Detta gör man genom att försöka bekräfta så många testimplikationer som möjligt bekräftade.
Genom att motbevisa alternativa hypoteser och/eller styrka hypotesen genom att den kan härledas ur en väletablerad teori är också några sätt att göra den mer sannolik.

Det är betydligt enklare att falsifiera, det vill säga att bevisa felaktigheten hos hypotesen, då det enda som krävs är att en testimplikation i hypotesen bevisas vara felaktig. Om således en testimplikation är felaktig så innebär det att hela hypotesen är felaktig.

Slutsatsen av detta resonemang, att en hypotes är lättare att falsifiera än att verifiera, måste ändå bli följande:
I brist på annat låter vi en hypotes som verkar korrekt styra tills en annan hypotes, vilkens testimplikationer kan bevisas vara lite mer sannolika, introduceras och tar den första hypotesens plats tills nästa hypotes dyker upp.

Vilka krav bör man kunna ställa på en hypotes?

En hypotes bör vara följande saker för att vara acceptabel:

• Prövbar
• Enkel
• Ha räckvidd
• Vara någorlunda rimlig

Hypotesen ska vara prövbar. Den ska med andra ord kunna prövas för att se om den är genomförbar. Även om den inte går att pröva på direkten, så ska man i alla fall veta hur man ska göra för att testa den.

Enkelhet innebär att hypotesen ska vara så enkelt utformad som den kan vara. Endast de mest nödvändiga begrepp ska användas då det onödigt att krångla till det med en massa komplicerade begrepp. Som det heter på engelska "less is more".

Det är bra om en hypotes har räckvidd. Det vill säga att den ska gälla för så många företeelseer som möjligt och inte vara för enspårig. Det är alltså bättre om man kan bevisa att alla planeter snurrar runt solen och inte bara att jorden gör det.

Hypotesen bör slutligen också varta rimlig. Den bör inte säga emot saker som är allmänt accepterade som till exempel Newtons gravitationslag, såvida den inte har mycket bra argument att stödja sig på.