Jämför och värdera ovanstående gubbars syn på vetenskap. Vilka krav är rimliga att ställa, tycker du?

Vem har rätt, Popper eller Kuhn?
Detta är en mycket svår fråga att besvara då det finns flera aspekter inom båda teorier som jag håller med om.

Popppers resonemang kring att falsifiera hypoteser tycker jag inte är så dumt. Han har ju rätt i att det är mycket enklare att falsifiera en hypotes än att verifiera den, då man endast behöver hitta ett fel i hypotesen för att falsifiera den. På detta sätt går vetenskapen framåt. Kuhns teori om paradigmerna känns ganska komplicerad och lite underlig. Men om man sätter sig in i den upptäcker man att han resonemanget är ganska logiskt.

En liten grej som jag stör mig på hos Popper är att han vill att man ska välja "den djärvaste" hypotesen och sedan falsifiera den. Är inte detta lite överdrivet? Det känns nästan som att han letar efter de mest osannolika då de är lättast att falsifiera. Det här med att Popper tyckte att falsifiera är en vetenskapsmans skyldighet är också lite konstigt tycker jag. Om man har en teori så är det väl klart att man vill att den ska vara sann. Bara för att man vill att ens teori ska vara sann behöver inte det betyda att man ignorerar de bevis man stöter på som pekar på motsatsen. Jag förstår dock hur han menar, då man kanske undermedvetet blundar för de bevis som inte stödjer ens teori.

Kuhn har en poäng i sin teori då han tar hjälp av de historiska fakta som finns och säger att man inte ska ge upp sin hypotes för att den är falsifierad. Väldigt många teorier skulle nog inte finnas idag om alla de vetenskapsmän som stött på problem under forskningen givit upp efter första, lilla problem. Slutsatsen av detta resonemang blir då som följer: falsifiering av en hypotes är en bra början, men man får inte ge upp efter första försöket utan man måste fortsätta kämpa.

Jag gillar att Popper använde sitt förnuft då han utvecklade sin teori, men till detta förnuft kan Kuhn också tillföra bland annat teorin om den sociala faktorn. Till Poppers försvar måste jag nämna att det måste vara enklare att kritisera och komma med nya infallsvinklar då man redan har en presenterad teori att tycka till om. Då man är först med en teori är man ju först med att få fram de fundamentala som teorin vilar sig på och man ser inte alltid "kryphålen" i teorin med en gång. Jag håller dock med Kuhn då han menar att man också måste se till de sociala faktorerna. Man måste kunna påverkas av andra människor och deras sätt att tänka. Dock tycker jag att man måste kunna tänka på olika sätt och om vetenskapsmän ser saker på samma sätt kan det vara svårt att hitta lösningar på problem, då man tänker i samma banor.

Är egentligen den ena teorin bättre än den andra?
Detta har jag svårt att tro. Personligen gillar jag att se saker ur många olika perspektiv och därmed kommer jag ofta fram till slutsatsen att en blanding av två teorier vore det bästa. Oftast innehåller inte en teori allt det som den borde och ibland vill man kompletera med aspekter från andra teorier. Ungefär likadant som då man ska försöka vara källkritisk inom historia. Man kan se en historisk händelse ur både ett aktörsperspektiv (då man ser till enkilda personers inverkan på historien) och ur ett strukturperspektiv ( då man ser till det sociala, kulturella och ekonomiska sammanhanget i den tid händelsen ägde rum). Båda dessa aspekter går bra att använda men lämnar något att sakna då de är för sig själva. Tillsammans kompleterar de dock varandra och leder till att händelsen blir framställd ur ett så objektivt perspektiv som möjligt. Nu är det ju inte historia som jag ska diskutera här men jag använde mig av denna liknelse då jag vill framhäva att jag tror att en blanding av olika teorier kan vara det bästa i vissa fall. Så är det enligt mig i Poppers och Kuhns fall.

Vilka krav är då rimliga att ställa på en vetenskap?
Här tycker jag att både Popper och Kuhn har tillfört en del tankegångar. Ett krav som är mycket rimligt enligt mig är kravet att man kan testa hypotesen. Därmed är det bra att man försöker falsifiera den. Om inga testimplikationer visar sig vara fel så tycker jag att man borde acceptera vetenskapen som sannolik.
Det är bara bra om många krav ställs då vi kommer närmre och närmre sanningen. Det sorgliga är att vi nog aldrig kommer att kunna komma fram till vad sanningen egentligen är. Därför är det bra att vi har vetenskapen och att det ställs krav på den. Vetenskapen är ju trots allt det bästa vi har då den är prövad och granskad.